Ramsarområden
Myrarna i tundrans Tavvavuoma nära Treriksröset och flyttfåglarnas rastlokaler vid Falsterbo i södra Skåne har något gemensamt. Båda är internationellt värdefulla Ramsarområden.
Som medlem av Ramsarkonventionen har Sverige åtagit sig att utpeka och bevara internationellt värdefulla områden med våtmarker och vattenmiljöer.
Sverige har hittills utsett 51 så kallade Ramsarområden, som totalt omfattar 5 100 kvadratkilometer. Dessa områden representerar många olika naturtyper, till exempel havsvikar, fågelsjöar, högmossar, rikkärr och åar.
Runt om i världen har Ramsarkonventionens 154 medlemsländer pekat ut 1 641 Ramsarområden. Delar av Stora Barriärrevet i Australien, Okavangodeltat i Botswana och Everglades träsk i USA tillhör nätverket.
Den svenska listan växer
Inom Ramsarkonventionen har medlemsländerna satt upp ett mål som innebär att sammanlagt 2 500 Ramsarområden ska vara utpekade år 2010. Globalt sett är torvmarker och våta gräsmarker underrepresenterade i nätverket av värdefulla våtmarker.
För att bidra till målet har Naturvårdsverket bett länsstyrelserna om hjälp att under 2007 ta fram förslag på nya områden norr om Mälaren-Vänernregionen. I söder finns redan ett varierat urval av områden med olika våtmarks- och vattenmiljöer.
Norrut bör ett antal myrar och vattendrag med höga värden vara aktuella. Naturvårdsverket kommer sedan att presentera förslagen på nya områden för regeringen, som fattar beslut om utpekande.
Ramsarområdena i svensk lagstiftning
Åtagandet att bevara Ramsarområdena innebär att områdets ekologiska karaktär inte får försämras. Alla svenska Ramsarområden är i miljöbalken utpekade som riksintressen för naturvården och ska så långt möjligt skyddas mot skada på natur- och kulturmiljön. Inom alla Ramsarområden råder förbud mot markavvattning.
Samtliga Sveriges Ramsarområden ingår helt eller delvis i EU:s nätverk Natura 2000, totalt cirka 85 procent av den totala arealen. Med få undantag är de även till någon del skyddade som naturreservat och några som nationalpark. Dessutom är stora delar av områdena fågelskyddsområden.
Kriterier för Ramsarområden
Från början fokuserades Ramsarområdena på värden kopplade till fåglar, men under senare år har konventionens arbete generellt breddats.
Ett områdes ekologiska, botaniska eller zoologiska betydelse kan vara motiv för utpekande, liksom speciella vattenförhållanden eller viktiga vattenhushållande funktioner.
Ramsarområden kan pekas ut baserat på till exempel förekomst av representativa, ovanliga eller hotade naturtyper och arter, eller betydelse för arter under kritiska delar av deras livscykel.
Ramsarområden kan ha värde till exempel som rast- eller häckningsområde för flyttande fåglar, som viktigt uppväxtområde för fisk eller som en viktig resurs för vattenförsörjning.
|
Kartan visar läget för de 51 Ramsarområdena. Klicka på kartan för att komma till en större karta med klickbara namn och mer information om varje område. Kartan öppnas i ett nytt fönster. |
Våtmarker, sjöar, vattendrag och kustområden
Ramsarkonventionen behandlar bevarande och hållbart nyttjande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda marina områden. Konventionen kallas ibland ”våtmarkskonventionen”.
Våtmarker – wetlands – definieras enligt konventionen som "sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter".
Mer information:
Kontaktperson: Ann Wahlström, ann.wahlstrom (a) naturvardsverket.se,
tel: 08-698 14 51